Orosmoment efter första kvällen med omskrivning (då räknar jag enbart gårdagens kvällspass eftersom dagens pass var ganska halvdant på alla sätt):
Tråkiga karaktärer
Har inte riktigt kommit in på karaktärerna ännu i omskrivningen (har hittills endast jobbat med de två första sidorna) men efter att ha tagit lite tid för att komma i stämning genom att titta på inspirerande musikvideos, lyssnat på bra musik och läst om andra karaktärer jag tycker om så har jag kommit på att mina huvudkaraktärer inte är så jättespännande. Lite halvtorra, trista och opassionerade människor. Vem vill läsa om såna? Plus att själva kärleken mellan huvudkaraktärerna är direkt ohet. Men det ska jag ändra på, det är ju trots allt inte för sent.
Språket
Jag har ju inte skrivit ”på riktigt” särskilt länge och har heller inte fått in något bra språk ännu. Det tar väl sin lilla tid att få till språket och att hitta sitt eget flyt. Mitt problem är att jag nog skiftar ganska mycket, att jag tenderar att skriva lite på olika sätt. Ibland skriver jag på ett abstrakt sätt och andra gånger mer praktiskt helt utan ”poetiska” inslag. Tror också att mina meningsuppbyggnader många gånger är allt annat än klockrena. Och texten är högtravande och styltig. Det är mycket man kan klanka ner på alltså.
Men den som lever och skriver vidare får se, helt enkelt. Nu är det god natt här, inte så mycket gjort på skrivfronten denna dag men jag kommer igen imorn.
Det är som du säger, det är långt ifrån försent ännu. Det är ju för detta som man skriver om. :) Grattis (igen?) till att ha skrivit klart råmanuset! Just det där med styltigheten i mitt skrivande kan jag också störa mig på ibland, speciellt när jag skriver scenvis och kanske till och med okronologiskt. Men allt går att ordna. Pepp pepp.
SvaraRaderaÅh, tack för peppandet. Behövs verkligen... Man börjar liksom tvivla på sitt skrivande som helhet men jag hoppas att det finns något där.
RaderaAlla tvivlar vi då och då, det betyder inte att det är befogat. :) Kör på bara! :)
RaderaDet där är väl den perfekta början. Att veta var man ska börja jobba. Med karaktärerna och sen språket. Om personkemin mellan dig och karkatärerna inte ännu infunnit sig så är det ett bra tillfälle att ägna sig åt att lära känna dem och ta reda på vad som är speciellt. Lite så där, vad kan dom göra för dej? Jag tycker om det där med att lära känna sina karaktärer, man blir ofta förvånad över vilka de visar sig vara och hur de sen påverkar hur de reagerar. Visst kan det vara frustrerande också ifall de är ovilliga att samarbeta men man kör på bara. Lycka till!
SvaraRaderaDet har du faktiskt rätt i, att man ska tänka vad dom kan göra för en själv. Har aldrig tänkt så förut. Jag tror att det kan vara däri problemet ligger, att jag inte riktigt vågar låta dom göra exakt det jag vill. Ska verkligen ta det med mig!
RaderaMen nu kan det ju bara bli bättre!
SvaraRaderaHaha, sant. Definitivt sant :)
Radera