JCO - Två eller tre saker jag glömde berätta för dig

Det var alltför längesen jag skrev om böcker inser jag och jag har ändå hunnit med några på sistone.

Jag och Emeli läste Joyce Carol Oates Två eller tre saker jag glömde berätta för dig i vår bokcirkel. Insåg att jag verkligen behövde diskutera den här boken när vi väl började prata om den, för när Emeli frågade vad jag tyckte om den sa jag "Nja" men efter att vi diskuterade boken blev det faktiskt ett svagt ja. Gillar Oates väldigt mycket, blev helt tagen av Blonde och sträckläste den under hösten i tvåan på gymnasiet. Den högg liksom fast i en och satt kvar lång tid efteråt och vad jag gillar är hennes abstrakta sätt att skriva på, att man som läsare själv får tolka mycket och man vet inte alltid riktigt vad som faktiskt händer och vad som är karaktärernas tankar - vad är objektivt sant och vad är bara hjärnspöken?

 

Den här boken är en ungdomsbok och handlar om ett tjejgäng på en lite finare high school  och skildrar tonårstjejers vänskap och liv. Tycker att det på många sätt var en fin roman med ett bra budskap (jag och Emeli kom fram till att budskapet i princip är att man kan komma ur det destruktiva och att man inte ska ge upp). Och det feministiska budskapet som Oates för fram i många av sina böcker finns även med här och det är något som faktiskt når fram till en utan att vara krystat.

Boken tar upp många svåra och känsliga ämnen på ett subtilt "fint" sätt. Det som var mindre bra med boken var att den är lite väl "svår" för ungdomar och lämpar sig kanske bättre som vuxenbok. Särskilt då den tar upp ätstörningar på ett lite märkligt sätt och i det fallet kanske det inte passar med det här objektiva sättet att skriva utan det hade kanske varit bättre om man faktiskt fick veta vad som bara var hjärnspöken. Så sammanfattningsvis var den bra men kanske lite väl svävande och otydlig ibland.

 

En annan mindre reflektion är att ungdomar på high school som är nya i skolan alltid kommer in mitt i lektionerna, så att det blir världens scen. Hur kommer det sig - funkar det så eller är det något man bara tar till i böcker, TV-serier och filmer för att få upp stämningen?

Läser just nu Dykvinnan av Oates och känner redan nu att jag kommer att behöva diskutera den (mycket i Dykvinnan är högst oklart huruvida det är verklighet, dröm eller fantasier ). Blir till att surfa runt när den är färdigläst.

 

Gråmulet

Gråmulet är bra för mig. Det ger näring till skrivandet. När det är sol och klarblå himmel blir jag rastlös och mår dåligt av att sitta inomhus. Men idag blåser det och duggregnar och då känns det bara härligt att få kura ihop sig inomhus med manuset. Efter ett snabbt snack med Johanna har jag kommit på lite saker jag ska skriva om. Och så har jag kommit till ett lite jobbigt parti där mycket händer men jag vet inte riktigt i vilken ordning det ska hända och vad som bör strykas eller om något ska läggas till så det blir nog en del strukturplanering. Så det blir kaffe och skrivande idag. Mys...

Let the writing begin!!

Och så lite mer kaffe på det...

Min första gång

Och så gjorde jag det. Jag sparade ner dom genomarbetade orden i en separat Word-fil, döpte om den till "I berget till Johanna" (I berget är arbetsnamn på mitt manus), bifogade filen i ett mail och skickade det till Johanna.

På en skrivarkurs för två år sedan läste jag upp allra första sidan men den har under de här två åren redigerats till oigenkännlighet och nu skickades tolv sidor iväg. Det var läskigt. Det känns som att någon får se in i ens allra innersta plus att man lägger till ytterligare hundra brister (dåliga meningsuppbyggnader och tveksamma styckeindelningar, bl a). Jag var riktigt orolig för att Johanna skulle dra sig ur skrivandet tillsammans med mig och göra slut på vårt skrivarförhållande. Lite sådär "det är inget fel på dig men jag har liksom inte riktigt tid just nu". Men så fick jag hennes snälla ord på sms sent igår kväll och jag läste det om och om igen. Var så glad och stolt och var tvungen att visa pojkvännen (som heller aldrig har fått läsa något). Det kändes nästan som att jag fått ett fett förlagskontrakt. Det är ljusår därifrån men det var ett enormt stort steg för mig att äntligen visa någon det jag har skrivit. Tänk, för två år sen vågade jag knappt läsa tre ord av det jag skrivit för att jag skämdes så mycket och nu har någon annan läst hela 3 758 ord.

Andra dagen på semestern

Vi åkte ut ur sommarheta Stockholm igår eftermiddag. Som jag har längtat! Nu är vi ute på landet och såhär andra dagen på semestern lyser det härliga vädret med sin frånvaro. Men utmärkt skrivarväder bjuds det på.

Nu är det bara jag, datorn, regnet, havet och pojkvännens föräldrar som stökar runt. Har redan försäkrat mig om att dom inte behöver hjälp i stökandet. Gustav kunde sköta allt jobb tyckte dom. Bra för mig! Och bra för Gustav, han blir så rastlös annars.

Redigerandet har gått helt ok hittills idag. Sade till min kompis i början av sommaren att det här skulle bli sommaren då jag mestadels av tiden skulle ha på mig tunikor, skriva och dricka rödvin. Och ha solblekt hår (mycket viktigt).. Dagens outfit är istället hämtad ur pojkvännens landet-garderob: urtvättade chinosshorts med x antal år på nacken och en stickad Tommy Hilfiger-tröja med amerikanska flaggan på. Det solblekta håret är uppsamlat i en knut (läs: skatbo) som hängt med hela natten.  Och så har jag druckit kaffe. Nu på eftermiddagen kom jag på att jag inte har borstat tänderna på hela dagen. Jaja, jag får väl glamma till dekadensen lite med en tunika och rödvin till kvällen. Om jag orkar.

Och skrivandet går som på räls (typ).

Dagarna som gått

Den här veckan har varit riktigt härlig. Känner att jag börjar komma in i strukturen och uppgifterna på jobbet och för första gången på kanske två år känner jag att jag verkligen gillar mitt jobb! Jag har roliga arbetsuppgifter och jag kan gå tidigt om jag vill och äntligen har jag tid och energi till att göra andra saker efter jobbet. Den här veckan har jag hunnit med en kopp kaffe hos mormor där vi avhandlade olika böcker vi läst, Harlequin-romaner och Game of thrones. Jag har hunnit med balkonghäng med kompisar, en helkväll med mina brorssöner, bokträff och hemmamys.  Tänk att kunna ha ett sånt här liv, känns helt fantastiskt.

Trots att det har varit intensiva dagar på jobbet har jag inte känt mig sådär utpumpad och energilös som jag har varit tidigare utan glad. Och jag har haft energi att skriva! Kände igår att jag kom över några jobbiga trösklar i mitt omredigerande. Mina karaktärer lärde känna varandra mer och blev lite mer personliga med varandra och det kändes som att dom blev personliga med varandra på ett trovärdigt sätt (hoppas jag).

Det här med Harlequin-romaner förresten, är lite sugen på att läsa någon. Enligt mormor är dom riktiga bladvändare och jag tänker att jag behöver lite inspiration för att kunna skriva romantik. Nu är kanske inte Harlequin dom bäst skrivna böckerna (eller jag vet iofs inte, har inte läst någon) men dom är ju populära så något måste dom ju ha.

Nu blir det lite mer redigerande innan läggdags och imorn är det första dagen på semestern.

Nattinatt!

Avskalad urban fantasy

Avskalad urban fantasy – finns det en sådan genre? Skulle i sånt fall vilja påstå att Sooki Stackhouse-serien är avskalad urban fantasy (har ifos hört att den blir lite väl galen några böcker framåt och nu har jag inte kommit så långt i serien). Twilight-serien är också rätt så avskalad. Precis som Cirkeln. Fantasy-årdran i Cirkeln har liksom en liten touch av skandinavisk minimalism över sig, i vart fall om man jämför med Stad av skuggor av Cassandra Clare som jag läste ut för ett par veckor sedan (första boken i Mortal Instruments-serien precis översatt till svenska).

 

 

 

För er som inte förstår vad jag är ute efter så menar jag på något sätt att motsatsen till avskalad urban fantasy är fantasy-världar där det finns typ trehundra regler och dubbelt så många undantag från alla regler. Stad av skuggor innehåller massor med olika varelser som vampyrer, varulvar, skuggjägare, demoner, undervärldare, älvor, troll, annat konstigt som man inte riktigt vet vad det är, häxor, etc. etc. Det finns tjugo olika typer av knivar och massor med andra vapen som används på olika sätt. Det finns ärr och tatueringar och inristade runor på skuggjägarna som betyder olika saker. Om man blir skadad av en demon kan man läkas från demongiftet men ibland har det gått för djupt, demongiftet alltså, och då kan man inte läkas, om man inte har en speciell brygd från parallellandet som injiceras det med hjälp av spetsen på en av de där tjugo knivarna. Men kniven måste ha blivit smidd av några stympade bröder från en tyst stad som också finn i någon parallell värld.

 

Nu är det inte riktigt såhär men ungefär (minns inte alla regler och undantag i detalj). Men det fina med urban fantasy är ju att när alla regler går ihop så blir det en fin helhet. Stad av skuggor är en väldigt genomtänkt och bra berättelse, spännande från första sidan. Ibland orkade jag inte ta till mig alla olika regler, det blev lite för mycket ibland. Men den var väldigt bra och jag blev sugen på att läsa de andra böckerna i serien.

 

Jag gillar både avskalad och svulstig urban fantasy, tror båda delarna är bra för mitt eget skrivande. Jag gillar det avskalade för då känns den påhittade världen lite mer "trovärdig" och självklar på något sätt. Samtidigt känns befriande med mycket flummande i böckerna, då inser man att man kan flumma hur mycket man vill själv - det är ju författaren som sätter upp reglerna för sin värld. Och undantagen.

 

Nytt mål

Nytt mål och ny strategi. Ska jobba med manuset som attans de här två sista veckorna innan semestern. Sedan ska nya "råmanuset" vara på plats. Sedan blir det finjusteringar av för hela slanten. Tre veckor ledigt har jag och vi har precis bestämt att vi blir kvar här hemma i Sverige hela semestern. Känns faktiskt skönt, då har jag i princip tre veckor att gotta mig med skrivning, måste kanske förstås umgås lite med pojkvännen men jag måste prioritera det här manuset nu. Jag vill ju bli klar!

Tänker att den här omgången får de stora utestående delarna falla på plats. Andra redigeringsomgången blir det lite mer att fylla på med detaljer, fila på språket och stämningen. Tredje omgången riktiga finjusteringar. Fjärde omgången, ja... det återstår att se. Jag har ju aldrig skrivit klart ett manus förut så jag har ju ingen aning om hur sjutton man blir klar. Känns så långt, långt borta nu.

skriva om och skriva om

Den här omskrivningen är inte att leka med. Vet dessutom redan nu att jag kommer att få skriva om ännu mer i andra omgången, lägga till och dra bort. Det är en del lösa trådar som måste bindas ihop och jag kommer nog att få skriva om en hel del.

Måste dessutom lägga till mer känsla - min huvudkaraktär är inte helt klockren ännu, hon måste få lite mer spännande personlighet. Men det måste också vara ett sätt att skriva på - att först sätta stommen och sen lägga till det "fluffiga"?