Min första gång

Och så gjorde jag det. Jag sparade ner dom genomarbetade orden i en separat Word-fil, döpte om den till "I berget till Johanna" (I berget är arbetsnamn på mitt manus), bifogade filen i ett mail och skickade det till Johanna.

På en skrivarkurs för två år sedan läste jag upp allra första sidan men den har under de här två åren redigerats till oigenkännlighet och nu skickades tolv sidor iväg. Det var läskigt. Det känns som att någon får se in i ens allra innersta plus att man lägger till ytterligare hundra brister (dåliga meningsuppbyggnader och tveksamma styckeindelningar, bl a). Jag var riktigt orolig för att Johanna skulle dra sig ur skrivandet tillsammans med mig och göra slut på vårt skrivarförhållande. Lite sådär "det är inget fel på dig men jag har liksom inte riktigt tid just nu". Men så fick jag hennes snälla ord på sms sent igår kväll och jag läste det om och om igen. Var så glad och stolt och var tvungen att visa pojkvännen (som heller aldrig har fått läsa något). Det kändes nästan som att jag fått ett fett förlagskontrakt. Det är ljusår därifrån men det var ett enormt stort steg för mig att äntligen visa någon det jag har skrivit. Tänk, för två år sen vågade jag knappt läsa tre ord av det jag skrivit för att jag skämdes så mycket och nu har någon annan läst hela 3 758 ord.