Sitter liksom fast i det där kärleksskrivandet. Allt jag skriver blir töntigt, klyschigt och inte särskilt känslofyllt. Gör mitt bästa just nu för att få samma stämning som i den här låten:
Precis som i den här låten ska det vara... Det ska liksom göra ont. Men samtidigt vara vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar