Nio mil bakom mig

Det här va hemskt faktiskt. Vidrigt. Första åtta milen var som en tur i spåren som gud glömde: plusgrader, noll fäste och bakhalt, sladdrig snö, inga spår. Alltså bestod allt av uppsaxande för backarna och plogande nedför backarna. Och dom där jävla backarna, förstår inte riktigt. Alla de som säger att Vasaloppet är ett flackt lopp som man bör träna stakning inför - har de åkt ett annat Vasalopp? Kändes som att de nio milen från Sälen till Mora konstant var lätt uppför med några få undantag. Sista milen hade fina och hårda spår (då hade det hunnit bli kallt) och då kunde man äntligen få åka lite skidor.

Ja, tiden vi tog oss runt på var inget att skryta med men är sjukt nöjd över att jag tog mig runt. Så nu firar jag förmiddagen efter med kaffe, fattiga riddare och andra säsongen av Girls. Åh denna underbara serie.