Skrivardejt

Söndagen spenderades med Johanna för lite skrivande. Vi åt brunch och snackade skrivande, familjer, påsken, förhållanden (men mest skrivande förstås). Så himla mysigt! Vi kollade även genom Dan Wells skrivarföreläsningar på youtube, kan verkligen rekommendera dom. Hade tänkt anamma den där sjupunktslistan, både för det här manuset för att se om man kan stuva om lite men också för framtida manus.

Skrivardejten avslutades med eget skrivande och det kändes precis som om vi hade en liten egen skrivarkurs med föreläsning (videobaserad sådan men ändå) och allt.

Dessvärre så avslutade jag den här brunchen precis som förra helgens brunch med en hejdundrande migrän, väldigt märkligt. Anar ett mönster och det är våfflorna. Och stark sol. Två av de saker jag gillar allra mest... Så det blev inte så mycket skrivande igår och nu ligger jag efter.. Har fortfarande slutet kvar. Jaja, jag får kämpa på helt enkelt.

Lägger ut bild på min egen brunch, tycker att jag hade fixat fint ;)

 

Plötsligt händer det..

Fick till en scen just nu som kändes bra. En scen som jag liksom inte hade tänkt på innan utan som "kom till mig" precis nu (låter nästan lite religiöst men det är ju trots allt påsk) och jag känner mig nöjd med den. Väldigt nöjd. Det gav liksom lite mer djup till slutet.

Känns bra inför morgonens skrivardejt med Johanna, lite som att skrivandet bara kan flyta på. Brunchen är inhandlad och godiset hemsläpat från pojkvännens föräldrar (han tyckte av någon anledning att vi skulle ta med lite hem). Jag känner mig redo för intensivt skrivande!

Nattinatt!

Skrivfri afton

Påskafton blev det inget skrivet. Det var mer fokus på den sociala biten och dessutom har jag kommit till slutet (slutet!!!) av berättelsen och är inte helt säker ännu på vad som ska hända exakt och tog därför en liten paus för läsande och umgänge med pojkvännens familj.

Men någon superidé om vad som ska hända har tyvärr inte kommit till mig under gårdagen/natten och jag får nog bara sätta mig ner och skriva och se vad som händer. Ibland kommer ju de bästa idéerna när man sitter vid tangentbordet.

Fortsatt glad påsk allihop!!

The fault in our stars av John Green

Deltar i Bonnier Carlsens bloggstafett om The fault in our stars eller som den heter på svenska, Förr eller senare exploderar jag. Jag kan börja med att säga att jag är rätt säker på att den här boken inte lämnar någon oberörd. Det är så många saker som gör den här romanen så vansinnigt bra. Anledningen till att jag älskade den här boken är nog främst för att det är en sån otroligt vacker kärlekshistoria. Berättelsen är egentligen uppbyggd kring det vanliga: pojke och flicka möts, flicka vill inte riktigt bli kär i pojke, flicka och pojke blir kära ändå trots alla förvecklingar och komplikationer. Men det är så mycket mer än bara det.

 

Vad är det då som gör just denna bok så speciell? Vad jag tror att jag fastnade för är att själva kärleken mellan Hazel och Augustus är så trovärdig, de har en hel del gemensamt men de anstränger sig också för att tycka om saker den andra tycker om  som, enligt mig, är väldigt viktigt när det kommer till kärlek. Till exempel så läser Augustus Hazels favoritbok (som blir en slags bok i boken och en röd tråd genom hela boken) och Hazel börjar lyssna på Augustus favoritband och spelar hans dataspel (som faktiskt inte verkar vara ett särskilt kul dataspel). Det är alltså inte bara cancern som binder de två samman utan de finner verkligen varandra. Och i det hela skildras cancern och hur den påverkar dessa två unga människor och deras familjer. De båda ungdomarnas inställning till sin cancer skildras genom någon slags mörk humor som enligt min erfarenhet ofta är ett sätt att hantera svåra saker  – man måste skämta om det för att inte helt gå sönder.

Och språket i romanen är finurligt, underfundigt och vackert på samma gång. Rakt igenom. Hur vackert är inte detta:

As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once (alltså.. mitt hjärta går sönder).
Det är så många saker John Green skriver när man liksom tittar upp från boken och tänker ”Ja, så är det verkligen”
Till exempel det här:The marks humans leave are too often scars

Och:


Ett annat fint citat...

Man vill liksom inte sluta läsa alla fina formuleringar utan man bläddrar andlöst vidare med en paus för små fniss och stundtals en skvätt gråt. För gråter gör man. Det är sorgligt men på samma gång fullt av lycka. Lycka för att de två finner varandra, har kul ihop på det där sättet man bara har kul när man är tonåring och ger varandra styrka och glädje i allt det svåra.
Läs den!

Igår bloggade Boktjuven om boken, läs inlägget här och imorgon bloggas det vidare av Västmanländskan

Det är så ologiskt ingen fattar utom jag

Det är min största farhåga när det kommer till mitt manus, att allt bara ska bli ologiskt och konstigt. Tänker att det är lätt att det blir så med berättelser som har övernaturliga eller magiska inslag och det är något jag har tänkt på själv ibland när jag har läst sådana böcker. Oftast har jag kunnat köpa det ologiska eftersom berättelsen ändå har varit så pass bra att det inte spelar någon större roll. Men jag är lite rädd för att jag blir insnöad på vissa grejer i min berättelse och själv tycker att saker och ting är självklara medan andra kanske tycker att det verkar helt ologiskt att mina karaktärer beter sig på ett visst sätt eller gör vissa val.  Läste Svenskans recension av filmatiseringen av Stephanie Meyers The Host och det var just detta dom anmärkte på, att det var en hel del som var ologiskt (se recensionen här). "Ologisk sci-fi varvas med unken romantik", inga lovord direkt. Nu vet inte jag hur hennes bok blev mottagen men recensenten verkar oavsett inte särskilt imponerad av själva grundberättelsen.

Och det är ju rätt knepigt alltså... man måste sätta upp vissa regler för världen där de här övernaturliga varelserna existerar och så får man försöka hålla sig till reglerna och inte falla i fällan att hitta på nödlösningar som man tror ska funka just för att allt är lite overkligt.

Jaja, det återstår att se vad andra tycker när manuset är färdigt nog att läsas genom.

Påskskriveri

Har varit ledig idag och bara haft det härligt. Helgen spenderas återigen på landet och vi åkte från stan tidigt imorse. Det har varit en del att ordna med men halva eftermiddagen spenderades med kaffe och läsning i solen så sjukt härligt att vårsolen har börjat värma lite!!!

Efter en förvisso ganska härlig gårdag men helt utan skrivande (förutom den obligatoriska morgonkvarten) har det i vart fall blivit ett par timmars skrivande idag. Nu är det ganska tyst i huset och pojkvännen ligger här och snarkar bredvid och jag känner för första gången på några dagar en slags ro för att skriva (det måste va dom rytmiska, högljudda snarkningarna) så jag tänkte ta tillfället i akt för lite kvällsskrivning.

Annars hade jag tänkt spendera större delen av påskhelgen för skrivande. Är nu i slutet av berättelsen och jag känner att jag behöver lite mer koncentrerat skrivande för att kunna få den rätta stämningen. Jag har ju skrivit på den här berättelsen ganska länge nu och det var en kompis som påpekade det, att det måste vara kul att se sen hur texten ändrar sig, alltså hur sättet jag skriver på ändrar sig från början till slut. Och det är faktiskt sant, det ska bli himla intressant att se när jag påbörjar redigeringen om det är någon skillnad mellan olika perioder då jag har skrivit. Hade ju tänkt påbörja omskrivningen av manuset så fort jag är klar - alltså på måndag (om allt går enligt planerna).

Nytt jobb!!

Har bestämt mig för att byta jobb och jag har precis sagt upp mig här på byrån... Det här jobbet är mitt första riktiga heltidsjobb så det var definitivt ett stort steg för mig och det är väldigt många blandade känslor just nu.

Jag har funderat på det här fram och tillbaka. Grejen är att jag kommer att gå ner i lön en del och min nya tjänst kanske inte är lika "cool" (om något juristjobb egentligen ens kan betraktas som coolt, tvivlar på det...) men jag kommer fortfarande att ha ett intressant och utmanande jobb och det viktigaste av allt, betydligt mer humana arbetstider. Sedan jag började skriva har jag insett att det är skrivandet som får mig att må som allra bäst. De perioder när jag har jobbat som en gnu och inte fått en rad skrivet har jag inte alls mått bra. Nu beror inte det bara på de icke-skrivna sidorna utan under dessa perioder så är det i regel minimalt med sömn, man äter alla måltider på kontoret,  det finns ingen tid för vänner, familj och träning och det funkar helt enkelt inte för mig.

Så... jag ser det här som en nystart. Och för mig är det rena rama lyxen att få veta att jag kan vara hemma klockan sex varje kväll! Tänk vad många skrivtimmar jag kommer att ha. Nu finns det liksom inga ursäkter längre.

Och nu är det firande i dagarna tre: igår var det champagne på Riche (en himla trevlig tradition jag och en kompis har börjat med), ikväll blir det burgare och rödvin på AG med pojkvännen och imorn blir det middag med en kompis som också precis har sagt upp sig. Behöver nog inte understryka att jag älskar att fira. Skulle typ kunna fira att solen har gått upp idag igen, bara för att ha något att fira.